Glöm alla dessa symboler!
Det vi ser känner ingen annan.
Det vi känner ser ingen annan.
I dina hemligheter
tar jag form.
I våra hemligheter
tar du form.
Hemliga för varandra
tillhör vi oupplösligt
varandra.
Som en rodnande varm kind
alltid tillhör sitt eget ansikte
Samlingen innehåller många fina
kärleksdikter. Både hyllningar till vardagskärlekens stillsamma samförstånd och
mer passionerade strofer. Här finns också dikter som beskriver förlorad kärlek
och svartsjuka.
Boken gjorde mig nyfiken på
Urban Torhamn, som jag inte visste mycket mer om än att han var poet. Google
hade ovanligt lite att erbjuda. I den mån han förekom beskrevs han som ”den
sedan länge bortglömde poeten” alternativt ”den oförtjänt bortglömde poeten”. Lutfi
Özköks tidstypiska författarporträtt visar en stilig glasögonprydd man med
intellektuell framtoning-
Urban Torhamn föddes 1930,
debuterade 1954 med novellsamlingen Exil.
Han var under 60- och 70-talen en tämligen framgångsrik poet som också skrev
litteratur- och tv-recensioner. 1979 publicerades Mellan våra ansikten, hans tolfte bok, som kom att bli den sista
trots att han levde ytterligare 31 år.
Varför tystnade Urban Torhamn? Journalisten Hugo Lavett sökte svaret på den
frågan i radiodokumentären Den privata poeten, som sändes första gången 2013 och som finns att lyssna på via SR
Play. Han har intervjuat vänner och kollegor och fått tillgång till Urban
Torhamns efterlämnade brev och texter.
Framgångsårens Urban Torhamn
beskrivs som ett ”kroggeni”. Festernas medelpunkt, som kunde dricka hur mycket
som helst utan att sluddra och som bjöd flott när pengarna fanns. Hans
formuleringar var så skarpa att det blev plågsamt. ”Han hade ordens kniv”, som
någon uttryckte det i programmet.
Bakom denna yta doldes en
känslig människa. Någon som plågades av ångest och depressioner och som drog
sig allt mer undan. Den trettonde boken skulle ha titeln Picknick i det ofria. I Urban Torhamns efterlämnade papper finns
flera brev till förlaget där han försäkrar att den är på gång och ber om
förskott. Men den kom aldrig och något manus finns inte i pappershögarna.
Urban Torhamn kom att leva under
allt mer knappa omständigheter och allt mer isolerad. Mot slutet snarast i
misär. Men kroggenitakterna var tydligen inte helt glömda. Enligt den vän som
intervjuas av Hugo Lavetts charmade han sköterskorna på Södersjukhuset där han
dog 2010, 80 år gammal.
”Livsglädjen finns nedlagd i oss
som en hemlighet. Kanske”, avslutar Hugo Lavett sitt ömsint respektfulla
reportage om poeten som tystnade.
Programmet ger svar på många av
de frågor som väcktes av mitt firande av Världspoesidagen med Urban Torhamns
bok. För min del återstår två frågor, som lär förbli obesvarade:
Vem var Lisbet, som fick ge namn åt samlingen med kärleksdikter? Varför lämnade Anna-Karin, som fick diktsamlingen med den kärleksfulla dedikationen och de förstrukna diktraderna, boken till antikvariat?
Vem var Lisbet, som fick ge namn åt samlingen med kärleksdikter? Varför lämnade Anna-Karin, som fick diktsamlingen med den kärleksfulla dedikationen och de förstrukna diktraderna, boken till antikvariat?