Pa
Sommaren den korta ljusa då vi ska hinna det som inte ryms i
det pressade schemat resten av året. ”Jag hinner inte nu. Kom till mig på
Paradistorg i sommar”, är den stressade läkaren Kathas besked till sina vänner.
Paradistorg är sommarstället där fyra generationer samlas varje sommar. Med
samma ritualer vid midsommar, jordgubbspremiär och kräftor, men även samma
konflikter. Livet tar inte paus för att det blir sommar. Krav och förväntningar
består, också i det vackraste av sommarhus med sjötomt och glasveranda.
Den snart 60-åriga Katha är huvudpersonen i Ulla Isakssons
roman Paradistorg från 1973. En bok som länge varit glömd men på sistone uppmärksammats
både i Ebba Witt Brattströmss essäbok Stå
i bredd om 70-talslitteraturen och i SVT-programmet Babels serie om böcker
som skakat om folkhemmet.
Ulla Isaksson blev hårt åtgången för Paradistorg av Grupp 8
och andra kvinnorättsorganisationer. I det tidiga 70-talet var hemmafrun
fortfarande ett ideal för många. Daghem var en ynnest som få förunnades. Men
ropen skallade daghem åt alla och kampen började ge resultat. Fler fick
barnomsorg, fler kvinnor kunde ta steg mot egen försörjning och självförverkligande.
Kritiken mot Ulla
Isaksson gällde att hon motarbetade den utvecklingen och försökte tvinga tillbaka
kvinnorna till spisen. Jag har idag svårt att se henne som en motståndare till
kvinnokampen. Hon problematiserar den genom att beskriva konsekvenserna för
barnen och påminna oss om allas vårt ansvar för deras uppväxt.
Kathas goda vän socialarbetaren Emma är den som oroar sig
mest utvecklingen. Hon befarar en framtid med Aniarabarn, barn som får en
uppväxt präglad av ”hotande ödslighet, mekanik och känslokyla”. Så illa som
Emma befarade har det inte blivit, men man kan fundera om hon inte skulle se
dagens barn som böjer sina nackar över paddor och telefoner som ett tecken på
att hon fick rätt. Även om ordet mekanik inte längre är giltigt.
När jag läste Paradistorg första gången hade jag jobbat som
journalist i två år, var synnerligen singel och med om att starta en avdelning
för Grupp 8 i Västerås. Jag var dock inte någon särskilt stridbar kvinnosakskämpe. Sannolikt var det inte många på jobbet som
märkte min fritidsfeminism. Att jag skulle fortsätta jobba den dag jag fick
barn var en självklarhet. Bara samhället byggde ut barnomsorgen och papporna
tog sitt ansvar skulle det ordna sig. Att likt Katha och Emma oroa sig såg jag
som gamla tanters bakåtsträveri.
När jag nu läser om Paradistorg tillhör jag likt Katha och
Emma farmors/mormorsgenerationen och känner precis som de en oro för barnen.
Inte för att mammorna jobbar utan för att det finns så lite tid för dem, för
att de institutioner vi på 70-talet trodde så starkt på har rustats ner, för
att det är så stora skillnader mellan barns uppväxtvillkor.
Kanske är det så att den äldre generationen alltid känner en
oro för den framtid vi lämnar över. Att vi vill nynna med Hasse och Tage: ”…
när man ser på hur barna växer upp och står i, kan man undra om barna nånsin
får det som vi”, fast vi vet svaret. Barnen kommer definitivt inte att få det
som vi, men förhoppningsvis får de det tillräckligt bra för att vara
fördragsamma mot vår generation och de misstag vi gjort.
Fakta: Ulla Isaksson 1916–2000.
Hon debuterade 1940 med romanen Trädet. Hennes tidiga böcker är präglade av en religiös problematik men på 1950-talet kom hennes skrivande att allt mer handla om kvinnor och kärlek. "Hon brottas gång på gång med individens ansvar, med kärleken, kvinnorollen, familjelivet och viljan att göra gott" , är DN-journalisten Lotta Olssons karakteristik av Ulla Isakssons författarskap.
Tillsammans med sin man Erik Hjalmar Linder skrev hon en biografi i två band om Elin Wägner, Amason med två bröst, 1977, och Dotter af Moder Jord, 1980. I Boken om E, 1994, beskriver hon makens demenssjukdom,
Ulla Isaksson har skrivit filmmanus och flera av hennes böcker har filmats. Bland dem Paradistorg, från 1977, som regisserades av Gunnel Lindblom och hade Ingmar Bergman som producent.
Filmen går att ladda ner via streamingtjänster. Boken Paradistorg finns tillgänglig både på papper och som e-bok.
En kortare version av denna text publicerades i VLT den 4 oktober 2017.