När Erika Jongs Rädd för 50 kom ut på svenska 1995 hade jag fem år kvar till denna ödesmättade födelsedag. Eftersom jag som så många andra läst Rädd att flyga i ungdomen, var det självklart att följa henne även i medelåldern.
”Jag skriver den här boken
utifrån ett tillstånd av självförsoning, renande vrede och rått flatskratt”, meddelar
hon i förordet. När Erika Jongs Rädd för 50 kom ut på svenska 1995 hade jag fem år kvar till denna ödesmättade födelsedag. Eftersom jag som så många andra läst Rädd att flyga i ungdomen, var det självklart att följa henne även i medelåldern.
Det är ingen dålig blandning för
att skapa en läsvärd bok i bekännelsegenren. Hon har tveklöst humor och bjuder generöst
på sin familjehistoria. Hon är uppvuxen i en judisk familj på Manhattan. Flera
familjemedlemmar skulle passa bra i en tidig Woody Allen-film. Hennes vrede
gäller framför allt kvinnors underläge. Det som präglade hennes mors
generation, så att de aldrig fick tillfälle att utveckla sin fulla kapacitet
och som därför fick svårt att acceptera döttrarnas framgångar. Detta gör i sin
tur att döttrarna får svårt både med sina mammor och med självkänslan.
Erica Jongs relation till sin egen
dotter, som hon fick relativt sent i livet och firade sin 50-årsdag med, är
annorlunda. ”Det jag helst skulle vilja ge min dotter är frihet. Och det är någonting som måste ges genom exempel, inte med utgjutelser. Frihet är en lång lina, ett tillstånd att bli annorlunda än sin mor och ändå bli älskad”, skriver hon.
Erica Jong bjuder på egna tillkortakommanden och framgångar. Inte minst på det sexuella området. Hon kommer för alltid att vara kvinnan som skapade uttrycket det knapplösa knullet. ”Mitt rykte är ett snuskigt skämt”, konstaterar hon i den gravt åldersneurotiska inledningen. Jag var inte lika drabbad av denna neuros. Men så är utseendefixeringen också betydligt mindre på gatorna i Västerås än i New York.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar