En receptsamling för poesihyllan

Kokböcker bär ofta spår av matlagning i form av fettfläckar och annat. Några sådana spår finns inte i Poeternas kokbok (FIB:s lyrikklubb 1981). Men så är det inte bara en receptsamling utan också en diktsamling. Dikterna och recepten är skrivna och valda av några av våra främsta författare.

”Vi lät helt enkelt en brokig skara poeter – några är inte ens poeter i litteraturvetenskaplig mening – representera sig själva som författare, läsare och kockar, därigenom att de fick bidraga med var sitt tredelat bidrag till denna bok: en del egna texter – så många fina nyskrivna sidor! – en del andras texter – skrivna varsomhelst och närsomhelst – samt några recept – enkelt och svårt, ätligt eller ej, men tillagningsbart”, skriver samlingens redaktörer Östen Sjöstrand och Jacques Werup i förordet.

Av detta har blivit en synnerligen aptitlig litterär soppa med bidrag från såväl Yoko Ono (Tunafish Sandwich Piece) som Gajus Petronius (Kalaset hos Trimalchio). Bland de medverkande poeterna finns många som inte längre är bland oss, till exempel Artur Lundkvist, Maria Wine, Werner Aspenström och Sun Axelsson. Junioren i sällskapet är Niklas Rådström, född1953.

Recepten innehåller såväl handfasta tips om hur man stekerströmming och gör en potatisgratäng, som mer udda rätter, som detta recept från Johannes Edfelt, som återges i sin helhet:

”Koka ett kalvhuvud i 4½ timme. Stek en svan i 6 timmar. Tag ur kalvhjärnan och blanda den med svanköttet. Peppra och salta rikligt. Den som ätit denna rätt vill nog sedan inte äta något annat”.

Poeternas egna bidrag till samlingen handlar i hög grad om njutningar, såväl ätbara som i annan form som  i Lasse Söderbergs tvåstrofersdikt Morgon med Beatrice.

Doften av kaffe väckte mig.

Du var naken som gryningen.

 Maten fungerar också som bärare av minnen i många dikter, till exempel i Hasse Alfredsons bidrag Lärkor och kåldolmar, där han återger en dröm från lumpartiden:

Sommardagari bersån

elsass-vin och smultronstrån
knäckebröd, där smöret rinner
genom hålen och försvinner
under abborrar (meunière)
som vi själva fångat där
kåldolmar ochnypotäter…
Och jag ÄTER!

Poseihyllan är nog rätta platsen för denna ännu fläckfriaoch annorlunda kokbok.