När livet var vällingfläckat

Under småbarnsåren kan livet kännas rätt vällingfläckat. Också när man tar på sig jobbkläder för att ge sig ut i vuxenlivet finns fläckarna där. Ibland högst påtagligt som vita stänk på kläderna. Ibland i form av själslig oro för att barnen inte har det bra. En och annan gång också i form av dåligt samvete för att man tycker att det är rätt skönt att vara ifrån de älskade telningarna och i lugn och ro kunna dricka en kopp kaffe vid skrivbordet eller avsluta ett samtal utan att bli av avbruten.

Dagens småbarnsmammor kan följa andra mammors suckar och vedermödor på allehanda bloggar eller själva bidra. På bloggportalen.se finns 11 289 bloggar om föräldraskap och barn. Vi som fick barn i skiftet mellan 1970- och 1980-tal fick hämta vår igenkänning i Cecilia Hagens böcker. De första hette Några skvättar ur ett vällingfläckat liv (Förlags AB Marieberg) och kom ut 1981 med illustrationer av Björn Berg. Den innehöll korta och stilsäkra kåserier, med hög igenkänningsfaktor för oss stretade fram med ungefär jämngamla barn.

Till exempel i en text som beskriver de nattliga rörelser som sker i en familj där alla fem till att börja med snusar gott i varsin säng i fyra olika rum. Men så bryts friden av ett vrål, som tystas i föräldrasängens gemenskap. Sedan av ännu ett barnskrik och så är de plötsligt fyra i dubbelsängen. Trängseln får föräldrarna att söka alternativa sängplatser dit barnen också söker sig . Men hur det än är ligger alla fyra i dubbelsängen när väckarklockan ringer. Piggast på mornarna är tolvåringen som sovit ostört i sin egen säng hela natten. Mamman avundas honom en stund men tänker:

”Att sova lugnt om natten (…) det måste vara ofattbart ödsligt och tomt och kallt och framför allt förskräckligt enahanda”.

God nattsömn ger heller inte underlag för kåserier. Men Cecilia Hagen har fortsatt att lagom självutlämnande och med gott humör skildra sin generations erfarenheter. Barnen räckte till ytterligare ett par kåserisamlingar. Sedan blev det några års paus och barnaåren var definitivt över. Då kom Kulla-Gulla i övergångsåldern 1994.

Senaste boken kom 2008 och hade titeln Kulla-Gulla stretar vidare. Och det gör vi ju. Vi som fick barn när föräldraledigheten var åtta-nio månader. När en dagisplats var en ynnest som de lyckliga och ihärdiga beviljades av kommunen efter lång väntan. En väntan som klarades med svart dagmamma. Vi som nu är i eller närmar oss pensionsåldern och gör vad vi kan för att underlätta vardagsslitet för barnen som en gång vällingfläckade våra liv och som nu själva befinner sig i den fasen av livet.

Författaren:

Cecilia Hagen. Journalist och författare, född 1945. Hon började sin journalistkarriär på Veckojournalen och har sedan 1973 jobbat på Expressen. I ett av kåserierna beskriver hon ett morgonskift med polisringningar men Cecilia Hagen har nog inte haft många sådana mornar. Mest är känd för sina kåserier och krönikor samt för sina porträttintervjuer. Hon har gett ut 17 böcker. Förutom generationsskildringarna har hon framför allt skrivit om den svenska överklassen och om excentriska britter. Nästa år kommer Kulla-Gullas lilla lila. Vi blir bara bättre med åren, som beskrivs som ett manifest för blivande pensionärer.